Data påverkar hur vi uppfattar vår omvärld. De bidrar med underlag för samhällsdebatten och lägger grunden för beslutsfattande stött på faktabaserade konsekvensanalyser.I den bästa av världar, kanske jag ska tillägga.
Jag vet inte hur gammal jag var när jag fick min första Faktakalender i julklapp. Det var någon gång på 1980-talet. Jag kunde ägna timar åt att bläddra i tabellerna och upplysa min omgivning om allt det intressanta man kunde hitta där. Sedan upptäckte jag SCB:s statistiska årsbok.
Så kanske är det inte en slump att jag återkommande i mitt yrkesliv och på andra sätt återkommit till frågan om tillgång till data och kvalitén i de data som offentliga myndigheter tillgängliggör.
Som politiskt sakkunnig hos Mats Odell arbetade jag mellan 2006 och 2010 på finansdepartementet med frågor om införlivandet av den första PSI-förordningen i svensk rätt. Efter det fortsatte jag på PwC, och kom att arbeta både med att ta fram ett nationellt ramverk för öppna data tillsammans med SKL och Kommunförbundet Stockholms län, bidra till EU-kommissionens arbete med att ta fram den första versionen av DCAT-AP (det sätt som offentliga aktörer inom EU beskriver öppna data), och ge stöd till den statliga utredning som la fram förslag på uppdateringar av PSI-lagen.
Jag ledde också arbetet med att gå igenom 39 projekt om öppna data som Vinnova hade finansierat. Bland de problem vi fann då lyfte vi bland annat bristande spridning av projektens resultat och att data som publicerades inte delades i öppna maskinläsbara format. Data blir inte öppna av att någon lägger upp en fil. De blir öppna när en organisation har bestämt sig för att andra ska kunna använda dem, och ser till att det går.
En fråga om etos
Den statliga värdegrunden brukar sammanfattas i sex principer: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Öppna data är ett sätt att leva efter flera av dem på samma gång. Medborgaren kan granska underlaget för besluten. Den som redan betalat för insamlingen via skatten slipper betala igen när de tar del av datan. En myndighet som delar med sig av data på ett bra sätt sparar dessutom arbete åt många andra.
Offentlighetsprincipen ger var och en rätt att ta del av allmänna handlingar. Öppna data är samma tanke i maskinläsbar form. För mig hör det till ett gott offentligt etos att det förvaltningen samlar in inte bara är formellt tillgängligt, utan går att hitta och använda. En handling som bara den kan läsa som redan vet var den ligger är offentlig på papperet.
Lagstiftningen har tagit flera steg sedan 2011. Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data gäller sedan augusti 2022, även om den inte innebär någon allmän skyldighet att publicera. EU:s förordning om värdefulla datamängder kräver sedan juni 2024 att bland annat statistik och geodata ska vara avgiftsfria och gå att hämta maskinellt.
Resultaten avseende hur svenska offentliga aktörer delar med sig av data har inte följt med. I EU:s årliga mätning av öppna data låg Sverige på sextonde plats 2020 och på tjugoförsta 2023, 2024 och 2025. I 2025 års rapport var Sverige det enda lands som backade i öppna datamognad medan övriga EU-länders mognad steg eller var oförändrad.
Kyrkogården
Tanken bakom Sveriges dataportal, som Digg driver, är god. Kommuner, regioner och myndigheter publicerar beskrivningar av sina data i en gemensam standard, DCAT-AP-SE, och portalen samlar in dem varje natt. Datan ligger kvar hos organisationen. Portalen ska visa vägen.
I september i år lät jag gå igenom hela portalen, organisation för organisation. Resultatet är en kyrkogård av gamla anmälningar. Av 613 kataloger hos organisationerna misslyckas 396 vid senaste insamlingen. 385 av dem är adresser som i dag ger felkod 404. Alla 290 kommuner är registrerade, men för 161 av dem finns bara en död registrering och ingen fungerande tjänst. Ytterligare 43 har en katalog som samlas in men är tom.
Registreringarna finns kvar, och därför ser en kommun ut att dela data trots att den inte gör det. Insamlingen kan dessutom rapporteras som lyckad när katalogen inte går att nå. Vad dataportalens status säger bevisar alltså inte någonting.
Att leta efter öppna data via dataportalen blir som att söka en partner på kyrkogården i stället för på krogen. Det finns gott om namn men nästan ingen svarar.
Direkt till källan
Svensk data och analys är mitt försök att gå runt problemet. Sviten är en samling verktyg som låter en AI-assistent, ett Excelark eller ett kartprogram hämta svensk officiell statistik och öppna data direkt hos dem som publicerar den. AI-assistenten kan vara vilken som helst som stöder det öppna protokollet MCP. I Excel finns ett tillägg med sökfunktion och egna formler, och i kartprogrammet QGIS ett tillägg som ritar statistiken som färglagda kartor.
Användaren ställer frågan på vanlig svenska. Hur har folkmängden utvecklats i kommunerna sedan 1950, räknat i dagens kommungränser? Vilka kommuner är både landsbygdskommuner enligt Tillväxtverket och pendlingskommuner enligt SKR? Hur fördelar sig kommunernas leverantörsfakturor på olika utgiftstyper under första kvartalet? Svaren kan läggas på karta per län, kommun, RegSO, DeSO eller valdistrikt.
Statistiken kommer från ett tjugotal myndigheter, bland dem SCB, Folkhälsomyndigheten, Skolverket, Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Brå, Riksbanken och Migrationsverket, och från Koladas omkring 6 000 nyckeltal för kommuner och regioner. Ett sökregister håller reda på drygt 23 000 dataserier från sexton källor, så att användaren inte behöver veta i förväg vilken myndighet som har svaret.
Dataportalen används inte för att hitta kommunernas och myndigheternas data. Sviten bygger i stället sin egen förteckning ur öppna källor: SKR:s listor över kommuner och regioner, SCB:s myndighetsregister, Statskontorets uppgifter om namnbyten och sammanslagningar, och Wikidata. Hos varje organisation prövar den de adresser där en datakatalog brukar ligga, anmäld eller inte, och frågar sedan själva plattformen vad den har.
Brister ska synas
Några principer har styrt bygget. Statistiken hämtas från källan varje gång någon frågar och sparas inte. Lokalt lagras bara det som inte går att hämta i stunden: geografiska indelningar, kartgränser och sökregistret. Den lagrade datan bevakas, och när en myndighet byter ut en fil hämtas den nya.
Kartlagren är valda för att få spridas fritt. Myndighetsdata som man själv inte får sprida vidare ger fri kod men ofria resultat, och då faller poängen. Kommun, län, DeSO och RegSO bygger därför på SCB:s fritt licensierade underlag.
Brister i källornas data redovisas i stället för att döljas eller gissas bort. Migrationsverket skriver två punkter där ett litet tal är maskerat av sekretesskäl. I ett av kommunbladen gäller det 1 624 av knappt 3 500 celler. Läses punkterna som nollor blir summorna för låga och kommuner ser tomma ut, så sviten håller isär dem. En gymnasieskola i Mölndal ligger enligt Skolverkets koordinater i Nordsjön. Sådant ska användaren få veta, inte upptäcka själv.
Öppen kod för öppna data
Hela sviten Svensk data och analys ligger på GitHub, licensierad enligt GNU AGPL. Vem som helst får använda, ändra och dela koden. Den som bygger vidare och erbjuder resultatet som tjänst åt andra måste dela sin källkod på samma villkor. Offentlig data förtjänar verktyg som går att granska. Inga svarta lådor.